”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.” Ur Gläntan.
Det finns de som formulerar ord och skriver ner dikter som hjälper oss att se nya perspektiv i tillvaron. För mig är Tomas Tranströmer en diktare som berikat mitt liv med sina fantastiska dikter som tar mig ett steg längre i förståelsen av själva livet och i mötet med det okända. Det är djupt mänskliga dikter och samtidigt har de en dimension av oändlighet.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones,Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Ur Romanska bågar.
Tomas Tranströmer bör få Nobelpriset i litteratur. Han är, enligt min och många andras mening, Sveriges störste nu levande diktare. Men eftersom Nobelpriskommittén inte ser storheten i varken Astrid Lindgren eller Tomas Tranströmer så är det inte stort hopp. Men det förminskar inte Tranströmers storhet som diktare.
Under vrakens kretsande punkt av stillhet
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
Jorden höljs av mörker som fladdermössen
pejlar. Vraken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.
Ur Ostinato
